1810 Remscheid-1853 Dusseldorf, German painter. His artistic talent was recognized in 1827, while he was at school in D?sseldorf. The same year he embarked on a course in architecture at the Akademie in D?sseldorf. In 1828 he turned to the study of history painting. After a difference of opinion over the theory of art with the Director of the Akademie, Wilhelm von Schadow, Hasenclever went home to Remscheid. There he taught himself portrait painting. An example of his work from this period is the portrait of Gertraude Scharff (1832-3; Remscheid, Dt. Werkzeugmus. & Heimatmus.). From 1832 to 1838 Hasenclever again studied at the Akademie in D?sseldorf in a painting class taught by Ferdinand Theodor Hildebrandt (1804-74). In portraits and humorous genre paintings Hasenclever found a field suited to his gifts. Pithy commentaries on the everyday life of the lower middle classes are present in all of Hasenclever's work. He was best known for subjects such as wine-tastings and cellar scenes, and he also made a series of Jobs pictures, humorous, ironic interpretations of popular life based on the poem 'Jobsiade', a grotesque and comic heroic epic written by Carl Arnold Kortum in 1784.  Related Paintings of Johann Peter Hasenclever :. | Atelierszene | Das Lesekabinett | Hieronymus Jobs at His Exam | Hieronymus Jobs at His Exam | The Construction of the Tower of Babel |
Related Artists:
Fetti,Domenico
Italian painter , 1589-1623 was an Italian Baroque painter active mainly in Rome, Mantua and Venice. Born in Rome to a little-known painter, Pietro Fetti, Domenico is said to have apprenticed initially under Ludovico Cigoli, or his pupil Andrea Commodi in Rome from circa 1604-1613. He then worked in Mantua from 1613 to 1622, patronized by the Cardinal, later Duke Ferdinando I Gonzaga. In the Ducal Palace, he painted the Miracle of the Loaves and Fishes. The series of representations of New Testament parables he carried out for his patron's studiolo gave rise to a popular specialty, and he and his studio often repeated his compositions. In August or September 1622, his feuds with some prominent Mantuans led him to move to Venice, which for the first few decades of the seventeenth century had persisted in sponsoring Mannerist styles (epitomized by Palma the Younger and the successors of Tintoretto and Veronese). Into this mix, in the 1620s-C30s, three "foreigners" Fetti and his younger contemporaries Bernardo Strozzi and Jan Lysebreathed the first influences of Roman Baroque style.
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.
FOUQUET, Jean
French Early Renaissance Painter, ca.1420-1477